Sendraget

Var det ett hack i kurvan eller är Dragets storhetstid över? Om man ska döma av dagens match mot Bromma är det kört. Det är bara att bryta ihop. Det är aldrig för sent att ge upp!

Trots att vi lirade i vår favorithall – Forsgrenska – så valde sendraget att vara just…sena. 30 minuter innan start var det bara 4 personer på plats. Och som skummet på latten valde en idiot i laget att lämna sportväskan med matchstället hemma och var tvungen att vända på Medborgarplatsen och åka och hämta grejerna – och var sedan spelklar först en bit in i första set. Den idioten var….undertecknad.

Men Draget stod faktiskt inte att känna igen överhuvudtaget. Visserligen var Bromma bra. De är starka i försvar och har bra block. Men Draget brukar normalt vinna långa bolldueller, men idag var det våra motståndare som vann dom långa bollarna. Om nu bollar kan vara långa? Normalt är ju volleybollar runda…22-25.

I andra set stuvade vi om lite i laget. In med idioten som kom sent och ut med Ekan som stod och flämtade med händerna på knäna. Och se, Draget var före med en 4-5 poäng hela tiden. In med Ekan igen vid 16-13, men, tja vad ska man säga? Brutalvolleyn funkade inte riktigt. Varken Fransson eller Ekan fick samma utdelning som vanligt. Och Bromma stängde effektivt Massis kortisar också. Och trion Marcus, Serre och Tobbe Trollkarl hade det motigt på kanten också. 21-25

Dags för tredje och nu skulle det f-n ta mig vändas på skutan. Trodde jag. 0-6 innan vi ens fått in bollen. Och mitt i setet låg vi under med… ja, jag vill inte ens skriva ut det. Men enligt Christopher Serre är det rekord i Dragets historia. Då släppte krampen lite. Fransson såg riktigt elak ut och dundrade in några bollar, men det var nog Marcus Wreber som var mest lyckosam i anfallet och trocklade igenom smash på smash.

Men uppförsbacken var för lång och brant. 18-25

I morgon är det nya tag mot Eskilstuna hemma i Helenelunds Arena. Då är det dags för mental revansch.