Krönika #7 – 40 år med Sollentuna Volley

Dags för gästkrönika #7 och även dags för någon som varit med en tid i klubben. Närmare bestämt 40 år har Lennart Kristiansson i olika former varit engagerad i Sollentuna Volley. Under en så lång tid hinner vara med om en hel del, skaffa sig massor av erfarenhet och har naturligtvis mycket att berätta. Vi i Sollentuna Volley är oändligt tacksamma för att det finns personer som Lennart och hoppas på att han siktar på 50 år samt att hans krönika inspirerar ledare till ett långsiktigt engagemang. /christer

Gästkrönika – ????  Peter Hodor frågade i höstas om jag kunde vara med och skriva något.

Ja ok då, jag lovade att försöka hitta på något. Det blir en tillbakablick.

Jag var faktiskt med i mitten på 60-talet när volleybollen skulle introduceras bland oss unga av de gamla ”krutgubbarna”, Einar Hamberg och kompani. Det var på sportlovet i Häggvikskolans tält som det anordnades volleybollträning och Anders och bl.a. bröderna Rothoff var med. Det måste ha varit startskottet till bildandet av det nya unga Sollentuna Volley. Själv hoppade jag tyvärr inte på tåget då utan nöjde mig med att spela fotboll i Helenelunds B-lag och vara ute och röja på helgerna.

Hemma i radhuset i Häggvik blev familjen mer och mer involverad i volleybollen. Anders startade damlaget, farsan blev ordförande. Spelar – och styrelsemöten avhölls ofta hemma hos oss på Östervägen.

Själv blev jag med tiden en allt mer hängiven supporter och ”hängde” på matcherna. År 1972 byggdes Sporthallen och invigdes med pompa och ståt med derbymatch mellan Sollentuna och dåvarande storlaget Lidingö SK dit Anders hade värvats. Jag tror t.o.m. att Sollentuna vann. Det var nu början på 70-talet och den sagolika eran inleddes för Lidingös herrar och Sollentunas damer med massor av SM-guld. Volleybollen var på frammarsch. Det var stämning, välfyllda läktare och t.o.m. sponsorbilar inne i hallen ibland. SM-gulden firades ofta med gemensamma ”glada” fester, och jag fick vara med. Härliga tider…

Knappt 20 år senare hade Anders fört upp Sverige till världstoppen i volleyboll och kvalat in till VM i Brasilien 1990. Jag fick chansen att åka med den supporterresa som anordnades och fick fantastiska upplevelser både vid och utanför plan. Jag kommer särskilt ihåg gruppfinalen mot Brasilien. 22 000 vrålande fans på läktaren. Vi var 60 personer. Sambatrummor, kanonskott – ett inferno. Sverige hade matchboll till 3-2  men tyvärr, Brasilien vann. I denna hänryckande sambamiljö med beachvolley på Cobacabana i Rio mötte jag också min kära hustru. Vi fick sedermera barn och det blev till slut fyra ungar som måste in på volleybollen, vilket är en av anledningarna att jag håller på än.

När första ungen skulle börja, sa Maggi Nylen i Ungdomssektorn: Du får starta en egen nybörjargrupp. Hjälp… så var man ungdomstränare. Med hjälp av Pekka Wilhelmsson så drog vi igång första gruppen i Runan i Viby där Pekka var lärare, pojkar -84 med Sebbe Thylander i spetsen. Efter ett antal år och med ny tränare vid rodret spelades första SM-guldet hem vid Pojk-SM i Göteborg år 2000. Bra grupp och många SM-medaljer skördades de kommande åren.

Nästa grupp jag drog igång var flickor -85/86. Till denna grupp kom den blivande storstjärnan Sara Mild som nybörjare. Som tur var lyckades jag inte skrämma iväg henne innan Niclas Bagelius tog över. ”Baggen” förde snart upp gruppen till Sverigetopp och efter några års tränande med bland annat träningsturnering på jullovet nere hos Anders i Maaseik i Belgien,  lyckades han till slut kröna sin tränarkarriär med ett fantastiskt junior SM-guld 2005.

P92:orna en gång i tiden

Så var turen kommen till pojkar 92 att ”plågas” med volleyboll i Runan. Vi körde hårt från början med fyra träningar i veckan efter de första åren. Vi vann mycket men nådde bara brons i Falköping men lade samtidigt grunden för framtida framgångar. Med hjälp av Christer Ljung, Antti Koivisto, Christoffer Thibblin, Fredrik Ahlengärd, Johan Svensson, Peter Hodor och Volleybollgymnasiet utvecklades gruppen till en av de bästa som klubben fått fram. De har vunnit nästan allt, bara ett eget JSM-guld fattas. Kanske kommer det i år? 4-5 stycken spelar redan i år i vårt A-lag och en i Falkenbergs A-lag.

Fjärde gruppen och förmodligen den sista blev Flickor -97. Det var inte svårt den här gången, man har ju fått en viss rutin på dra igång grupper. Jag gick till dotterns (Linns) klass och sa: Nu startar vi en nybörjargrupp. Kom och pröva! Alla kom och de flesta har fortsatt. Många spelade tjejfotboll, men en efter en valde volleybollen och slutade med fotbollen och på så vis fick vi med bolltalangerna också. Vi har kört många och seriösa träningar och är en jämn och stor grupp, som definitivt tillhör Sverige-toppen och tänker slåss om kommande SM-medaljer i många år framöver.

En dag på jobbet med F97:orna och Lennart

Ibland har man frågat sig, varför man håller på och lägger ner så mycket tid? För det första är det ju att man ger ungdomarna en vettig sysselsättning, där de kan utvecklas både fysiskt och socialt mm. Och för det andra är det nog det sportsliga: Att utveckla en grupp från början och sen att ganska snabbt lämna ”bottenträsket” för att kunna vara med och spela jämnt mot de bästa i Sverige. Att komma till en turnering och veta att vi är bra och tänker spela om medaljerna, det är kul. Man rycks med av spänningen som byggs upp och det kan kittla lika mycket att stå på golvet med laget och ha matchboll i en semi i Kungälv, som det var i VM i Rio när landslaget hade matchboll.

Så jag ångrar verkligen inte att jag hoppade på att vara ungdomstränare. Så mycket glädje, spänning och kamratskap man fått uppleva. Och framtiden för SVK ser ljus ut. Det växer hela tiden fram nya grupper även från ”nya” kommundelar som Vaxmora och Silverdal. Vi har speciellt på tjejsidan många lovande träningsgrupper, som framöver kommer att dominera svensk ungdomsvolleyboll.

Prisutdelning för idrottsledare på Edsbergs Slott

Och om någon orkat läsa ända hit, så vill jag framföra ett varmt tack till SVK för nomineringen till årets ungdomsledare och tack även till Sollentuna Kommun för priset och festen på Edsbergs Slott.

Lennart K.

Krönika #6 publicerades 2012-01-27 – Del av en innovatörs liv, av Einar Hamberg
http://www.sollentuna-vk.com/svkwebp/index.php?option=com_content&task=view&id=2212&Itemid=1