Under sista matchen i grundserien blev det både högt och lågt i Satelliten för Sollentunas Herrar. Falkenberg var redan klara tvåa i grundserien och Sollentuna kunde inte förbätra sin plats nämnvärt, så matchen handlade mer om prestige och tuppfäktning. Ser man till att Falkenberg är klara för sin andraplats så måste en förlorad poäng svida hos Hallänningarna när slutreultatet skrivs 2-3 (25-18, 16-25, 20-25, 25-17, 11-15).
I första set spelar Sollentuna riktigt bra volleyboll och håller gästande Falkenberg på mattan genom hela setet. Man inleder med ett par stabila block och styr bort gästernas anfallsspel mest genom hela setet. Att skillnaden i placeringen och poäng i tabellen är stor märks inte och Sollentuna manövrerar ut Falkenberg ganska ordentligt.
I andra set blir Sollentuna lite för självsäkra, vilket det inte finns teckning för och man åker på ett underläge vid 8-10 som det inte finns någon chans att hämta hem. Man spelar lite med huvudet under armen och hjälper här Falkenberg att se bättre ut än vad de egentligen är. Falkenberg är lite före i servemottaget met kring 75-80% possitive medans Sollentuna här ligger kring 70% positiva.
Tredje set bjuder faktiskt på riktigt usel volleyboll och är inget som något av lagen kan vara stolta över. Den betalande publiken buade inte, men om den gjort det så skulle ingen kunna klagat. Inget av lagen gör några bra insatser och setet mest snubblar på. En stor ledning för gästande Falkenberg hämtas in och siffrorna putsas lite med Sollentuna ögon i slutet. Vad hände egentligen att skriva hem om? Bägge lagen hade svårt att få till strukturerat spel vilket ledde till misstag så som totalt 10 servmissar i setet. Falkenberg gör sitt bästa set i blockspelet och Sollentunas anfallseffektivitet ligger nära noll procent. Det svaga anfallet bidrog till att hjälpa Falkenberg dominera vid nätet.
Fjärde set blir desto mer innehållsrikt. Sollentuna drar ifrån till en 7-3 ledning via bra och inspirerat spel men då väljer förste domaren att kliva in som huvudrollsinnehavare i setet. Ingen i publiken försod något när det röda kortet halades upp och Martin Yngerskog visades ut ur setet. Titta på videon själv och se vad regelbrottet är http://www.youtube.com/watch?v=qH8n-_IJtDE. En i övrigt bra förste domarinsats befläckades här i något som publiken inte förstod att följa med.
Sollentuna får bara extra tändvätska av det röda korten och vinner ganska lätt det fjärde setet. Till sin hjälp har man Falkenberg som missar det mesta. Statistiken säger att Sollentuna enbart gör 4 misstag, men det beror på att Falkenberg är vänliga att slå bort bollarna innan Sollentuna hinner göra det. Diego da Gama Felicissimo är setets gigant och bidrar starkt till att Sollentunas anfallseffektivitet åker upp till 30%. Diego själv slutar matchen på 40% kills och vinner därmed matchen i matchen mot Falkensbergs högerspelare Kyle Gramit som stannar på för honom beskedliga 5%.
Skiljeset är jämt fram till 7-8 när Kyle Gramit går ner för att serva och servar fram Falkenberg till ledning 13-8. Med den ledningen är matchen avgjord och trots bra fighting spirit så vinner gästande Falkenberg med 3-2. I skiljeset var gästande Falkenberg bättre på att komma till avslut på varje boll vilket gör att ganska logiskt vinner skiljesetet också.
Sollentuna och Falkenberg är i statistiken väldigt lika genom matchen. Servemottaget vinns knappt av Falkenberg med 75% mot 71% positiva mottag. Anfallseffektiviteten vinner Sollentuna med 23% mot Falkenbergs 21%. Även servandet är märkbart lika med 5 ess och 13 miss för gästerna mot 4 ess och 12 miss för Sollentuna. Blockmatchen vinns av Sollentuna med 11 blockpoäng mot 8.
Lars-Göran “Snillet” Eriksson kommenterar matchen så här:
– Det tycks ha införts en ny regel i volleyboll i Sverige, för att jubla åt vunnen boll om man står i baklinjen leder visst till rött kort. Det var tråkigt att vi inte kände till de nya reglerna, för hade vi gjort det så hade vi sluppit att få en spelare utvisad idag. Men man är aldrig för gammal för att lära sig något nytt. Vi förlorar idag mot Falkenberg mest för att vi inte kan hålla servepressen som vi borde och att Falkenberg kan spela sina fingerslag på mottagen. Trots att vi inte gör en stabil insats så har vi dem nästan på gaffeln.
foto: Anders Harlin