P98 provar sina vingar i 6-mannavolleyboll

Hur gör man övergången från Volley2000 till 6-manna volleyboll? När man har åldern inne? Tja kanske är svaret carpe diem, dvs när möjligheten finns och man har förutsättningarna för det. Några ur Sollentunas P98:a grupp gjorde under lördagen en smygtitt in i framtiden och provade på volleyboll med sex man på banan, trots att de egentligen gör sin första säsong i PU15. Varför man provade och hur det gick får du reda på här… 

Mycket av Volley2000 träning handlar om förberedelse och grundträning. Visserligen skulle man kunna skriva en egen coachbok om hur man bäst utnyttjar spelet Volley2000 för att nå framgång i Volley2000-SM, men medaljerna å sido så handlar den perioden, förutom att ha kul på vägen, mycket om att skola spelare så att de är så väl förberedda på livet därefter, dvs 6-manna volleyboll.

När är tiden mogen att ta steget? Det finns naturligtvis inget rätt svar och att man uppnått en viss ålder är heller ingen garanti för att man är redo. Men det finns heller inget annat sätt att veta hur långt man har kvar än att ge sig ut på hal is och prova hur långt vingarna bär. Detta gjorde en fåtal ur Sollentunas P98 under lördagen trots att de denna höst är yngst i klassen under, dvs PU15.

Niklas och Fredrik hjälps åt i försvarsarbetet

Hur gick det då? Jo, man fick naturligtvis stryk i varje match och man vann heller inte något set. Men nu var resultatet i sig inte det man var ute efter utan det var andra kontrollpunkter som skulle avläsas. Hur långt hade man kvar och vad klarade man bra respektive mindre bra?

Felix klämmer i

Coachens kommentarer:

Det jobbigaste för killarna rent omställningsmässigt var att komma i håg att stå kvar framme vid nätet. Lyxen att ha tre spelare vid nät finns inte i Volley2000. Studsen var inget problem i allmänhet, men i trängda situationer som upptäckning och pet vid nät så litar man instinktivt på studsen som finns i Volley2000. Gradvis så anpassar sig killarna till det nya spelet och har i slutet av dagen helt ställt om. Niklas offerslängning på matchbollen i sista matchen är ett skönt kvitto på hur hjärnan programmerats om under dagen.

Sollentuna Kinect

Killarnas egna reflektioner:

– Det kändes stressigt, allt gick så fort var den spontana kommentaren efter första matchen. Man hade mindre tid på sig och var tvungen att tänka snabbare, var en liknande kommentar på samma tema.

– Nätet var högre och så blockade de ju bollarna man slog på. Jo, det stämmer också och lyxen i Volley2000 att anfalla i princip mot inget block var borta och att motståndarna nu gör allt för att hindra anfall märktes tydligt.

– Det gick fortare när motståndarna anföll och man var tvungen att försöka att ställa sig på rätt plats. Tack killar för att ni inser att med spelförståelse kommer man långt! Dessutom insåg även laget att tekniktjatet på träning finns där av en anledning. Att spela försvar och inte stå rätt blir kostsamt.

– Det är dumt att göra misstag! Javisst, minst misstag vinner man på långt upp i seriesystemet och 12-åringarna fick upp mot 20 poäng i ett set på att spela snålt och låta motståndarna göra bort sig.

Om detta var en engångsföreteelse eller om killarna kommer att spela 6-manna volleyboll igen vet vi inte just nu, men lärdomen om vad stegen framöver innebär och att det finns oändligt mycket att lära även om man vinner mycket i unga Volley2000 år har killarna just nu fått lära sig. En kul erfarenhet skapad på hemmaplan.

Så varför ställde man upp i tävlingen då? Tja, har killarna lärt sig nått? Ja! Är det bra för deras utveckling som volleybollspelare? Javisst! Har man sett vad man måste kunna framöver och kommer man jobba hårt på det på träningarna? Självklart!

Bra jobbat killar!