Vem är egentligen Maggi som är i hallen titt som tätt? Nu får du veta mer!
Namn och smeknamn: Margareta Nylén, "Maggi", som volleybollspelare hette jag Eriksson
Född: 1951
Vad har du för uppdrag i klubben just nu?
Styrelseledamot, utbildningsfrågor
Vad var det som fick dig att tacka ja till jobbet?
Kul att bidra med kunskaper och erfarenheter som jag har från alla år i SVK.
Vad är det som driver dig?
Det är väl just att jag tror att jag kan bidra.
Hur ofta har ni styrelsemöten?
Ungefär var 4e vecka, så det mesta arbetet är möten och planeringar däremellan.
Vad är roligt med att jobba i Sollentuna?
Det är roligt att jobba tillsammans med volleybollkunniga och
volleybollentusiastiska människor i olika åldrar och med olika bakgrund.
Du har spelat volleyboll själv. Berätta om det! Jag
började spela i SVK när laget just hade tagit sig upp till den högsta
serien, gått från div 2 till div 1 norra. Vi tränade i Häggvik, ja i
den lilla gymnastiksalen med alla bommar! Herrlaget tränade i
Helenelund, de hade spelat i högsta serien flera år. Så småningom fick
vi också träningstider "matchhallen" Helenelund. Vilken fest det var
när Sim- och sporthallen blev klar, jag tror det var 1973, då kunde vi
öka träningsmängden från 3 till 4 bollpass. 1975 vann vi SM första
gången, och därefter fick vi chans att spela Europacupspel. Det var
intressanta resor bl.a. till Prag, alltså till andra sidan "Järnridån",
men vi hade inte så mycket att sätta emot spelmässigt, spelare från
dessa länder var ju hel-eller halvtidsproffs. Under slutet av 70-talet
var vi väldigt överlägsna i Sverige, vi spelade drygt 80 matcher mot
svenska lag utan någon förlust. Tack vare en fantastisk laggemenskap
och framför allt vår tränare Anders Kristiansson klarade vi att träna
hårt och utvecklas hela tiden. Facit för mig som spelare blev 10
SVK-säsonger och 5 SM-guld, den mesta tiden som center.
Nämn en höjdpunkt under din tid som spelare i Sollentuna.
Det första SM-tecknet! Vi var väldigt nära att vinna ett år tidigare
men då förlorade vi mot Värnamo, så när vi ett år senare vann i
SM-finalen var det tack vare mycket målmedvetet arbete och då kändes
det naturligtvis väldigt härligt.
Dina två döttrar spelar i klubben. Hur känns det?
Väldigt roligt, jag har ju på ett naturligt sätt träffat och lärt känna
många av deras kompisar. Dessutom har vi alltid pratat och diskuterat
mycket volleyboll i familjen.
Vad tycker de om att du är engagerad?
Det har nog varierat, ibland har de varit stolta och ibland tyckt att
det varit pinsamt. Men egentligen är det väl bättre att fråga dem.
Vad ser du för svårigheter för volleybollen i Sollentuna?
Det största problemet är att vi inte har någon daglig lokaltidning och
därför har svårt att nå ut till allmänheten. Det medför i sin tur ett
relativt litet publikintresse och svårare att få sponsorer och därmed
svårt att få ekonomin att gå ihop. Större nyhetsbevakning hade
underlättat!
Vad ser du för möjligheter? Det
faktum att SVK är en gammal volleybollklubb, faktiskt den första, gör
att det finns ett stort volleybollkunnande i Sollentuna och vi ser att
det är fler och fler före detta spelare och tränare som kommer tillbaka
till klubben tillsammans med sina barn.
Vad gör du när du inte jobbar med volleyboll, på dagtid och på övrig fritid? Jag
är Bergsingenjör och arbetar på ett forskningsinstitut (Korrosions och
Metallforskningsinstitutet) med materialutveckling av metalliska
material och konstruktioner. Vi gör också utredningar vid skadefall,
t.ex. Estonias bogvisir. På fritiden försöker vara flitig med att träna
och hålla igång dock med stora variationer i frekvens, dessutom gillar
jag fjällen, både vinter och sommar.
Du har chansen att säga något till alla som läser på vår hemsida, vad vill du säga?