Peter Hodor står stadigt

Herrlagets rutinerade libero Peter är vår Sollentunaprofil. Här får du
veta mer om Peter som har en gudabenådad servemottagning och en bra
inställning.

Namn och smeknamn? Peter Hodor (de flesta säger bara "Hodor")

Född? 1978

Vad gör du i Sollentuna? Spelar libero i herrlaget

Hur länge har du spelat volleyboll? 18 år

Var bodde du när du först provade volleyboll? Jag bodde i Kärrdal i Sollentuna

Hur är det att spela på en position som inte syns i poängstatistiken? Det
kan vara frustrerande och jag tror att det krävs ett stort tålamod för
att spela libero och det finns några moment som gör att det kan vara
svårare än andra positioner. Får man exempelvis en dålig start på en
match kan det vara väldigt tufft att ta sig tillbaka in i den. En
servemottagande spiker kan efter en missad servemottagning snabbt få
tillbaka självförtroendet genom att han gör poäng på nästkommande boll,
medan liberon får stå och vänta på nästa kanonserve eller spike vilket
gör att man får mindre bollberöring och när bollen väl kommer så kan
det mycket väl vara en boll som ändå är näst intill omöjlig att ta.
Detta är något som kan vara väldigt frustrerande och jag tror att detta
är något som många liberos känner igen sig i. Sedan är det mycket jobb
man kan göra som libero som inte syns från läktaren eller i
statistiken. Jag tycker att det är enormt viktigt att ha en ständig
kommunikation med sina servemottagare för att göra det så lätt som
möjligt för dem att anfalla och avlasta dem så mycket som möjligt. Det
är viktigt att de andra servemottagarna har tilltro till liberon och
känner att de kan lita på honom vilket gör deras jobb mycket lättare.
Detta är inte så lätt som det låter och det har tagit mig några år att
lära mig att göra detta på ett hyfsat bra sätt men det är också något
som kommer med att man får en större roll i laget. Detta tycker jag
också gör det svårt att bedöma liberons insatser från läktaren och det
är inte alltid den libero som gör flest enhandsräddningar som betyder
mest för sitt lag, även om det är väldigt viktigt att vara ett föredöme
i försvar och visa lagkamraterna vad som gäller. På så sätt kan man få
igång ett helt lag.

Hur många pass i veckan blir det? 4 plus några styrkepass

Har du någon förebild inom sporten? Jag
har inga egentliga förebilder men det finns personer som betytt mycket
för mig och min volleyboll. Den främsta är Fredrik Ahlengärd som var
min ungdomstränare och sedan även elitserietränare och lagkamrat. Han
är fortfarande den bästa tränaren jag haft och är tillsammans med
Mathias Morency (gammal Sollentunatränare och elittränare i Gislaved
och Habo) den största anledningen till att jag valde att fortsätta med
volleyboll när jag kom upp i tonåren. Vad gäller liberorollen var det
nog Stefan Wilhelmsson som lärde mig vad den egentligen innebär och
varför den är så viktig. Sedan har jag lärt mig väldigt mycket
volleyboll bara genom att vara intresserad och diskutera med olika
tränare och lagkamrater. En som jag lyssnar mycket på och som jag anser
besitter mycket kunskap är Hannes Brinkborg som varit runt i Europa en
del och framförallt haft bra tränare. Ens volleybollkunskaper beror
mycket på hur intresserad man är av att ta den till sig och är man bara
intresserad av volleyboll finns det mycket teoretisk kompetens inom
Sollentuna Volleybollklubb.

Annan förebild? När
jag var yngre var jag fascinerad av Michael Jordan (amerikansk
basketspelare) och hans förmåga att alltid vara bäst när det gäller.
Man vet att det kan vara press på en och hur han hanterade den pressen
han hade på sig var imponerande att se. Han lyckades alltid göra sina
bästa skott när det gällde som mest. 

Vad är roligt med att spela volleyboll? Att
det är ett spel som innehåller väldigt många olika moment och att man
egentligen aldrig blir riktigt fullärd. Sedan gillar jag att det
innehåller ett stort mått av intelligens och jag tycker om att se
spelare som hela tiden ligger steget före sina motståndare.

Vad är det som driver dig? Det
som driver mig är känslan av att laget blir bättre och det finns
väldigt mycket att jobba på i ett lag. Det är en härlig känsla att
spela i ett lag där man känner att det man tränat på ger resultat på
match.

Nämn en höjdpunkt under din tid i Sollentuna? Jag
tycker det är väldigt svårt att välja ut en enstaka händelse som en
höjdpunkt. Jag har väldigt många bra minnen från min ungdomstid i
Sollentuna och även några från elitserien. När jag var yngre var jag
väldigt ofysisk och liten som spelare och var definitivt inte
tillräckligt bra för att få spela utan satt mest hela tiden på bänken
under mina första år med sexmanna-volleyboll. Det var under mitt första
år på gymnasiet som jag egentligen fick börja spela för att ett år
senare vara en av de viktigaste spelarna i laget. Detta är något jag
anser vara en av höjdpunkterna under min tid som spelare för det var en
härlig känsla att kunna bevisa för sig själv och för andra att man är
en bra spelare.

Hur många år har du varit i Sollentuna? 18 år

Varför blev det Sollentuna? Eftersom
jag kommer från Sollentuna blev det ett naturligt val att börja med
volleyboll då många av ens kompisar började samtidigt. Sedan höll jag
på med väldigt många andra sporter och det var nog i åttan som jag
valde att endast spela volleyboll mycket tack vare kompisar och även,
som jag tidigare nämnt, mycket tack vare bra tränare.

Du har varit uttagen till landslaget också. Berätta lite hur det var! Jag
fick chansen när landslaget fick åka till Luxemburg och spela en
4-nationers turnering samtidigt som det var GP här i Sverige och de
bästa inte kunde vara med. Laget som åkte kanske inte var det bästa men
det var roligt att få komma iväg och se något annat och även om de
bästa inte kunde vara med tycker jag ändå att det är en chans som jag
förtjänat genom mina insatser i Sollentuna.

Hur känns det att få representera sitt land? Man känner sig lite stolt första gången man står i landslagskläderna.

Många inomhusspelare väljer att spela beach på sommaren. Hur tänker du i den frågan? Jag
spelade faktiskt två turneringar i år med min gamla lagkamrat Anders
Bengtsson då hans ordinarie partner inte kunde. Det var första gången
på ungefär tio år som jag spelade beach men fick faktiskt lite mersmak
eftersom jag gillar beachen på det sättet att man kommer väldigt långt
på spelsinne och intelligens. Enda problemet var att jag är så otränad
på att löpa i sanden där det är helt andra muskelgrupper som arbetar
vilket resulterade i att jag fick kramp i baksidan av låret och
tvingades till skade-timeouter. Det var ganska komiskt faktiskt! Vi får
se om det blir något mera spel nästa år. Jag måste i så fall hitta
någon jag passar att spela med.

Du har chansen att säga något till alla, unga som gamla, som läser på vår hemsida, vad vill du säga? Till
alla ungdomar som spelar vill jag säga att det aldrig är för sent att
bli bra på volleyboll. Alla utvecklas i sin egen takt och den som är
sämre ett år kan mycket väl vara bra nästa år. Bara för att man inte
platsar i laget just nu betyder det inte att man kan bli en bra spelare
senare och man kommer väldigt långt om man bara är envis och tror på
sig själv. Jag får till exempel än idag skämtsamt höra hur dålig jag
var under mina tidiga ungdomsår men jag tycker att jag i alla fall
lyckats hyfsat efter det. Till alla andra vill jag säga att jag hoppas
att de kommer och ser våra matcher i år. Laget befinner sig i en
generationsväxling och jag tror att det kommer att utvecklas ännu mer i
år.