Äntligen får vi veta mer om Baggen!

Efter önskemål i gästboken kommer här den nya Sollentunaprofilen… Niclas "Baggen" Bagelius.

Namn och smeknamn: Niclas Bagelius, "Baggen"

Född: 1973

Vad gör du i Sollentuna: För närvarande sitter jag i ungdomssektorn samt fungerar som stöd- och extratränare för alla klubbens lag.

Vad är det som driver dig? Vinnarinstinkten och visionen om att Sollentuna skall vara den bästa ungdomsklubben både på och utanför banan.

Hur många år har du varit i Sollentuna? Drygt 10 år.

Varför blev det Sollentuna? Jag började spela i Bromma och blev värvad av Stefan Wilhelmsson som då var Sollentunas tränare och även min tränare i juniorlandslaget. Det som lockade mig var de utvecklingsmöjligheter som Steffs tekniska kunnande kunde ge mig samtidigt som elitseriespel var nästa steg att ta vid den tidpunkten.

Du har varit spelare också, när började du? Jag började spela när jag var 14 år.

Vilken position spelade du på? I början var jag spiker med perfekt mottagning. En dag kom Roland Svensson ned till träningen och sa att jag skulle vara passare och att jag som passare skulle kunna nå landslagsklass. På samma träning bytte jag position och Rolle fick ju rätt visade det sig.

I vilka lag har du spelat? Bromma, Sollentuna samt J- och A-landslag.

Jag vet att du spelade med landslaget, har du något speciellt minne från det? När vi mötte Japan i "Universiaden" (ett mini-OS) i Japan. Vi vann 3-0 inför en förstummad hemmapublik och jag fick beröm av Japans tränare i tidningen. Skön egotripp. Jag minns även Anders Kristianssons passarträningar som vi döpte till bubbelträningar pga av att de var så hårda att vi fick efterföljande magproblem. Eller den gången en landslagskollega med ett kraftigt synfel och avsaknad av linser och glasögon tvingades slå på mina bollar under passarträningen med varierande resultat. Att övning ger färdighet och det finns sällan några ursäkter för att inte träna är en viktig lärdom jag tar med mig.  

Vad krävs för att bli riktigt bra i volleyboll? Den viktigaste egenskapen är förmågan att orka och vilja träna mycket. Att vara lång är en fördel och ibland en förutsättning inte minst internationellt. Att titta på mycket volleyboll för att lära sig nya saker. En god spelförståelse och en förståelse för att laget inte lyckas i det fall inte alla utför sin egen uppgift i laget till 100 %. Rollfördelningen och samspelet mellan rollerna får inte underskattas mot bakgrund av att spelet är extremt snabbt och du har kort tid på dig att göra ditt val.

Hur kom det sig att du slutade spela? Jag fick en icke läkbar skada på ledbrosket i knäet. Skadan gör att knäet inte tål belastning i de former och mängd som volleybollspel kräver.

Du har varit tränare också. Vilket/vilka lag har du tränat? Sollentunas juniordamer och div 2-lag. Jag har följt några av tjejerna som tränare sedan 6 år tillbaka.

Hur många pass i veckan blev det? För min del mellan 2-4 ggr beroende på vilken period vi befann oss i. Laget hade även god hjälp av andra duktiga tränare varför det för tjejernas del blev mellan 3-5 ggr.

Nämn en viktig egenskap som tränare. Att ha en egen uppfattning om hur spelet skall spelas samt att följa den uppfattningen/planen konsekvent i alla moment. Detta är viktigt för att kunna övertyga spelarna om din idé, vinna deras förtroende och långsiktigt kunna utveckla dina spelare och ditt lag.

Vad är roligt med att vara tränare? Att se laget och dina spelare utvecklas i önskad riktning. Att arbeta mot ett väldefinierat mål (och ibland nå ända fram). Att lösa de problem som uppstår både på och utanför banan. All tid med sina spelare både i med- och motgång.

Vad finns det för skillnader mellan tjej- och killag? Det finns oerhört många skillnader men även många likheter. Killarnas fysik ger ofta killagen fler anfallspunkter vilket gör spelet mer komplext än tjejernas. Tjejer är lättare att forma både som spelare och som grupp. Rollfördelningar accepteras bättre av tjejer.

Vad finns det för likheter som man kanske inte tänker på? Tjejer vill vinna lika mycket som killar, de är dock bättre på att acceptera en förlust när den konstaterats. Både tjejer och killar tål mer träning än man tror.

Du har chansen att säga något till alla som läser på vår hemsida, vad vill du säga? Om du vill utvecklas som spelare och tränare måste du ge 100 % i varje moment, nöj dig inte med "halvbra" eller "nästan". Våga satsa och staka ut hel- och delmål att nå upp till. Det är även viktigt att du har en egen vision eller idé. Våga engagera dig i andra och sprid din egen kunskap.

Nämn en höjdpunkt under din tid i Sollentuna! När vi säsongen 97/98 vann det första GP:t. I semifinalen spelade vi mot Floby och vann första set med 15-0 (gamla poängräkningen). Jag tror inte Floby hade en enda boll i marken på oss. Känslan som infann sig hos mig och i hela laget var att vi var ostoppbara och att vi inte kunde misslyckas. Det var en känsla som knappt går att beskriva. (Om jag inte missminner mig stod även en viss Herr damtränare på planen i Floby, då som spelande tränare, och fick 0-15 i baken). En höjdpunkt som tränare var när vi förra året vann J-SM guldet efter en lång och målmedveten satsning.