En elitupplevelse

En elitcoach sammanfattning av säsongen som varit.

Tidigt i höstas sa en klok kollega till mig att ”ens första säsong som elittränare är den absolut tuffaste. Den andra säsongen är näst tuffast, sedan kommer den tredje, den fjärde, osv…”. Jag kan inte ignorera sanningen i påståendet. Det är tufft att vara elittränare och man spenderar många långa timmar planerandes och utvärderandes i ensamhet med arbete som sällan uppmärksammas. Men den delen förminskar inte euforin som fyller en när hårt slit avlönas.

Det var i början av oktober som jag fick uppleva mitt livs första elitserievinst som kom mot Degerfors. När matchbollen slagits in blev min reaktion att spontant och energiskt omfamna min assisterande coach som till en början såg mest förvirrad och förskräckt ut av detta excentriska känslouttryck men som sedan gav mig en klapp på ryggen och leende sa ”bra jobbat”.

Den där första matchen mot Degerfors och känslan den bar med sig summerar väl min och Sollentuna VK:s damlags säsong 2017/18. Det är mycket tid och hårt slit för vad som kan verka vara tunn utdelning men utdelning blir det, för varje enskild minut. Allt måste också omsättas till praktiken. Det spelar ingen roll hur många universitetsuppsatser man skrivit och arbetsfysiologi, hur man högskolepoäng man har i biomekanik eller hur många kommandon man för in i DataVolley om man inte kan förvalta sin kunskap. Coachning är etik och psykologi och den kunskapen verkar endast gå att lära av erfarenhet.

Därmed vill jag tacka Sollentuna Volleys ledning för att ha gett mig chansen att göra min första säsong i Elitserien, en dröm sedan lågstadiet, tacka min assisterande coach Matthias för sitt enorma engagemang och stöd och sist men inte minst tacka mina spelare, för utan deras enorma tidsinvestering så finns inget lag. Många i laget har gjort enorma framsteg men det är svårt att mäta sig med personer vars hela arbetstid läggs på volleybollträning medan man själv har en helt annan heltidssysselsättning vid sidan av. En eloge ska ges till alla oavlönade svensk elitseriespelare som tar sig upp för att gå till jobbet eller skolan varje tidig morgon trots att man kommit hem endast några timmar innan på grund av en sen bortamatch och efter arbetet ändå tar sig till hallen och ger allt de har. Ni är ovärderliga!

Nästa säsong kommer en annan tränare att leda SVK:s damlag och jag kommer jobba med klubbens utveckling och kommunikation istället. Inte för att tränarskapet inte lockar mer utan för att detta är det mest gynnsamma för oss alla för stunden. Det blir säkerligen fler säsonger som elitserietränare i framtiden då jag inser att jag inte kan hålla ögonen borta från denna underbara idrott. Även i skivande stund sitter jag och livestreamar en Champions League-match på skärmen bredvid.