Förlust mot Kanalhallen igen

Första säsongen som divisionslag för Damer D lider mot sitt slut. Det har varit, och är fortfarande, en häftig resa. Det lag vi ställer på banan idag har utvecklats fantastiskt mycket jämfört med det lag som tog sina första trevande steg hösten 2018. Samtidigt har vi en bit kvar innan kommer upp i den standard vi vet att vi kan hålla varje match – ibland är det brilliant, ibland inte.

Söndagens match mot Spårvägen innehöll båda ytterligheterna. Den ur syresynpunkt gudsförgätna Kanalhallen bjöd som vanligt på stora utmaningar, bara en sådan sak som att komma in i hallen bjuder på svårigheter. Att väl inne mötas av hög värme och obefintlig ventilation var en stor kontrast mot den härliga vårdag vi njöt av på resan dit. Det kändes redan under inbollningen att det skulle bli en jobbig dag.

Första set startar lite trevande men känslan är god. Vi upplever att den nervositet som ibland hämmat vår prestation lämnats kvar ute i vårsolen. Vid 13-13 får vi tag i setet och går upp till ledning 19-13 innan Spårvägen efter en time-out får ordning på spelet igen. 20-16 blir till 23-20 och vid 24-22 är planen att serva hem setet och lämna in en ny rotationslapp. Fyra poäng senare lämnas uppställningen till andra set in till sekretariatet, men inte före det att Spårvägen lyckats krångla sig ur Sollentunas grepp och lite överraskande snott hem första set med 26-24.

När vi samlade ihop oss efter setförlusten var det ingen som riktigt förstått hur det gått till. Det påverkade dock inte vår ansats, och med förnyade ambitioner gav vi oss i kast att ge Spårvägen en match. Vi går upp i en tidig ledning denna gång och leder både 5-1 och 15-8 innan Spårvägen börjar streta emot. Denna gång utan större effekt, och vår ledning passerar 19-11 innan vi kan stänga setet med de till slut lite jämnare setsiffrorna 25-21. 1-1 i set och nu är det match!

På Spårets klassiska ”Vart är vi på väg?” passar rätt bra som beskrivning på Spårvägen-matchen i tredje set. Vi vinner första poängen, nionde poängen, trettonde poängen, nittonde poängen och tjugoandra poängen, resten tar Spårvägen. Plötsligt står det 5-21 till Spårvägens fördel och vi har spårat ur och åkt rakt ner i källaren. Vi kravlar lite, sparkar bakut, kippar efter andan – och förlorar set nr 3 med 9-25. Hade läkarväskan haft några tuber syrgas hade det här varit ett bra tillfälle att plocka fram dem.

Någon som har lite syrgas över?

Att gå från vad som närmast kan beskrivas som totalt genomklappning i tredje till en snabb ledning 4-0 i fjärde set ska egentligen inte vara möjligt, men idag var det det. Spårvägen reste sig dock snabbt och jämnade ut setet och de följande 10 minuterna vann lagen varannan poäng. Vid 16-16 gör Spårvägen ett ryck med tunga servar och starka mittenanfall. Vi orkar inte stå emot. Vid egen serv 20-24 vinner Sollentuna tre raka poäng men sen petar Spårvägen retligt den sista matchbollen över block och slaget är förlorat. Spårvägen 3 – Sollentuna 1 blir slutresultatet i en match med flera toppar men lite för djupa dalar för att det skulle gå hela vägen denna gång. Och utan att ta något från Spårvägen var känslan att vi återigen fick se oss besegrade av Kanalhallen och dess många utmaningar. Nu är det färdigspelat i Kanalhallen för denna säsong. Vi hoppas att de två sista matcherna i serien i alla fall bjuder på lite mer syre.