Förlust i sista matchen – framgångar i divisionsspelet

Nu när sista matchen i årets divisionsspel är spelad inträder en oväntad tomhet. Det som såg ut som en lång säsong, med mängder av matcher i höstas är plötsligt slut. Visserligen återstår några mästerskap – och vårt första år var ju egentligen mest tänkt som en del av vår utbildning och utveckling, men ändå… Det har varit en speciell resa och nu när den nått sitt slut känns det också speciellt.

Sista drabbningen för året var (återigen) ett möte mellan två lag i botten av serien. Vem som skulle sluta sjua respektive åtta i divisions 2 Mellersta Östra stod på spel. På ena sidan nätet: Nyköping, ett lag som spelat divisionsspel tillsammans i fyra år och med spelare i laget som till och med var äldre än D-lagets coacher (!). Mängder av erfarenhet, med andra ord. På andra sidan: Sollentuna Damer- D – ett lag bestående av unga tjejer i 15-årsåldern. Vi har sagt det förr och vi säger det igen: erfarenhet slår ofta ungdomlig entusiasm, så även denna gång.

Årets divisionslag: Övre raden fr vänster: Mathias, Sofia, Saga, Sigrid, Benedetta, Tergel, Jonas.
Nedre redan fr vänster: Ella, Alma, Maled, Lisa, Elin. Saknas: Estelle, Mimmi, Olivia. Foto: Robert Engström

En konstig match
Att beskriva matchen mot Nyköping är inte helt enkelt, för det var en konstig match. Eller som Elin Sandvall uttryckte det: ”det kändes som om resultatet inte riktigt hängde med”… Och så kändes det också. Varje gång vi hade ett grepp om matchen och kände att ”nu tar vi det här”, vändes utvecklingen och setet förlorades. Utan att vi riktigt förstod hur det gått till.

Att som tidigare referera varje set för sig funkar inte denna gång, för det var på alla sätt en annorlunda match. I första set hade vi setboll emot oss vid 22-24 men egen setboll vid 25-24. Ändå förlorar vi setet med 25-27. Inför andra set kastar vi om lite i laget för att försöka att bättre utnyttja de spelare som vi har till vårt förfogande. Resultatet blir ett snabbt underläge 2-11 – trots att vi vinner setets första poäng. Sen börjar vi fightas och tar oss tillbaka in i setet och leder flera gånger. Vid ledning 22-20 känns det återigen som att vi har vänt utvecklingen. Setet slutar Nyköping 25 – Sollentuna 22… I tredje set är vi än mer övertygade om att vi är på gång att vända matchen. Ledning 2-0, 4-2, 7-3, 10-5, 11-7, 14-11 blir ändå till ett underläge med 20-23. Nyköping kämpar sig tillbaka och förbi och vi tar vad som visar sig bli årets sista time-out…

I den korta pausen hinner vi prata om att nu är det dags att vi bestämmer oss för om vi ska spela 5 eller 3 set. Vi enas om 5 set och går ut och vinner tre raka poäng, 23-23. Sen tar Nyköping nästa boll och har egen serv för match. Vi lyckas inte anfalla utan skickar tillbaka en gratisboll som deras center, för dagen sannolikt bästa spelare, dundrar in i ett snabbt centeranfall. Alla Nyköpingsspelare och samtliga tre (!) i publiken tror att matchen är slut. Men eftersom avslutet är rätt på Sofia Österdahl som reflexmässigt lyckas rädda spiken får vi ytterligare en liten chans att hålla matchen vid liv – en chans vi tar. Två snabba poäng senare servar vi för setet vid 25-24. Setet slutar med Nyköpingsvinst 27-25, utan att någon egentligen vet hur det gick till.

Nyköping gick med andra ord segrande ur striden med setsiffrorna 27-25, 25-22, 27-25 i årets jämnaste match. Nyköping förtjänade segern men vi lämnade Ramdalens Sportcenter med känslan att det gjorde även vi. Det här var på alla sätt årets konstigaste match.

Sista matchen med gänget
En spelare som gjorde sin sista divisionsmatch med Sollentuna på överskådlig tid var Saga Hannerz som nästa höst börjar på volleybollgymnasiet i Falköping och därmed har tre säsonger med RIG innan hon, förhoppningsvis, återkommer till Sollentuna. Vi kommer att sakna vår kompis och vänsterslägga som med härliga, ibland rätt oväntade, kommentarer förgyller vår vardag. Som tur är ses vi när det vankas mästerskap, och vi har några turneringar kvar tillsammans innan vi skiljs åt.

Ett stridsrop från vår egen världens bästa Saga.

En framgångsrik säsong
Lyfter vi blicken lite, och ser bortom dagens match måste vi ändå konstatera att årets divisionsspel varit en framgång. Många har vittnat om hur svårt det är första året och det har vi nu upplevt själva. Kontrasterna mellan att spela Stockholm Volley Cup U16, vilket de flesta vi vår trupp ännu gör, och 5-setsmatcher med licensierade domare och allt vad det innebär att resa till helt okända arenor är stora. Det lag som lördagen den 6 oktober 2018 spelade sin första hemmamatch i ett öde Satelliten är inte samma lag som idag. Vi har lärt oss massor och utvecklats både som lag och som spelare. Vi lyckades dessutom vinna tre matcher och bärgade totalt 11 poäng vårt första år. Det är vi riktigt stolta över. Nu är divisionsspelet över, men säsongen är långt ifrån slut. Vi sänker nätet men inte garden och kastar oss redan nu till helgen rakt in i första slutspelet!