Christoffer Thibblin – Ny Sollentunaprofil

Christoffer Thibblin har ett förflutet både som framgångsrik spelare och som tränare i Sollentuna. Efter elitseriekarriären, med bl a SM-silver säsongen 03/04, så har Christoffer tränat både ungdomslag samt även Sollentunas damlag tillsammans med Johan Svensson. Nu är det dags för att få veta mer om mannen, myten och legenden.

Namn och smeknamn: Christoffer Thibblin


Född: 1978


Yrke: Biträdande jurist på affärsjuridisk advokatbyrå


Det går inte att börja en intervju med dig utan att ställa den självklara frågan – Du har haft egen elitseriekarriär, varit elitserietränare och även ungdomstränare. Trots att den yrkesmässiga karriären nu tar större överhand så finns volleybollen kvar. Vad är det med volleyboll lockar fortfarande?
Volleyboll har spelat en stor del i mitt liv. Jag har volleybollminnen (både bra och dåliga) som jag aldrig kommer att glömma. Det finns en ”kick”, en känsla, som uppstår i viktiga matcher eller i viktiga ögonblick när allt faller på plats och du lyckas prestera. Den känslan har jag inte hittat utanför volleybollen. Det närmsta jag kommit utan att spela själv är att lära andra och känna hur du kan påverka spelare och ditt lag. Det är en mäktig känsla att se en ungdomsspelare växa efter att ha klarat något personen inte själv trodde var möjligt.


Hur kom det sig att du själv började med volleyboll?
Det är en fantastiskt rolig och krävande lagsport. Jag började spelen i mellanstadiet då en klasskompis föräldrar startade ett lag.


Hur bra var du och ditt lag i ungdomsåren och vilka är de roligaste minnena?
Vi var nog inte så värst bra. Men jag blev uttagen till stadslaget som tränades av Mathias Morrency och Fredrik Ahlengärd. Det var nog mycket tack vare dem som jag valde att söka till volleybollgymnasiet.


Vilka är höjdpunkterna från din egna elitseriekarriär?
Resultatmässigt är höjdpunkten SM-silver 03/04. Men den finalförlusten är också mitt absolut sämsta volleybollminne. Jag kan fortfarande gräma mig över de misstag vi gjorde det året.



Christoffer med nr 14


Hur kom det sig att du blev ungdomstränare och vilka lag har du tränat?
Jag började träna P89:orna med bland andra Peter Jonsson. Det var ett kortvarigt tränaruppdrag, men jag kände ganska snart att jag hade betydligt mer att ge. När jag var tränare för ett gäng smågrabbar på talanglägret i Falköping började några av smågrabbarna tjata på att de ville ha mig som tränare. Och så blev det.


Vad är största skillnaden på att vara tränare och spelare?
Som tränare har du ett betydligt större ansvar för resultatet och utvecklingen. Att vara volleybolltränare är något av det mest utmanande jag gjort – men också oerhört utvecklande och stimulerande.


Vilka är dina förebilder som tränare?
Jag har haft förmånen att ha haft många duktiga tränare, både på ungdomsnivå och i elitlaget.  Sollentuna har en fantastisk tränartradition som man ska vara stolt över, inte minst på ungdomssidan. Naturligtvis är det omöjligt att inte nämna Anders Kristiansson som svensk när man pratar om tränare. 


Hur långt räcker talang och hur mycket behöver man träna sig till framgång?
Allt beror på hur bra du vill bli. Talang utan viljan att lära sig och förståelsen för vad som krävs på den nivån du vill spela fungerar lika lite som vilja helt utan talang. Jag anser dock att talang många gånger endast förbättrar ditt utgångsläge snarare än att begränsar ditt potential. Volleybollspelare är inget man föds till. För att bli volleybollspelare krävs en uppsättning färdigheter som kräver träning av alla. I min värld måste man lära sig spela volleyboll, oavsett hur talangfull man är.


Finns det ett magiskt recept till SM-medalj med ett ungdomslag?
Jag tror på att träna smartare och hårdare än de andra lagen.



Ungdoms-GP 2010 – Christoffer headcoach för Sollentuna


Du har stått i ett antal avgörande matcher som coach. Vilken är din coachingfilosofi för att få laget att prestera i viktiga lägen?
Som tränare kan du inte lära dina spelare något nytt i matchsituation. Du kan inte heller kräva att dina spelare ska klara av saker under match som du som tränare inte lärt dem under träning. För mig handlar matcherna om att få spelarna att prestera så nära träningsnivå som möjligt och att följa den taktik vi kommit överens om innan matchen.
I viktiga matcher finns det alltid en risk att spelare bli stressade och pressade. Jag försöker skapa en miljö där de vågar prestera och där de känner en trygghet i sina lagkompisar.


Du och Anders Bengtsson har börjat om igen med en ny ungdomsgrupp – berätta!
Anders Bengtsson är som klippt och skuren för att bli ungdomstränare och jag är säker på att det kommer att gå riktigt bra. Det är i nuläget osäkert hur mycket jag kommer kunna vara med.


Till sist, vad har du för råd och tips till ungdomstränare i volleyboll idag?
Som tränare har du mycket begränsat med tid och måste veta exakt hur du vill använda den tid du har att disponera över. Mycket handlar om att prioritera vad du vill lära ditt lag för att maximera chanserna till framgång. Det är också utvecklande att se andra tränare träna lag och fråga sig vad de tränar på och varför. Sedan tycker jag att man ska fråga elittränarna eller andra erfarna tränare i klubben om man kör fast och behöver nya infallsvinklar.