JSM-silver – coachens analys

Sollentunas damjuniorer tog silver i JSM i Gislaved. Läs coachens analys här.

Sebastian Thylander, herrlagets passare, var coach för Sollentunas damjuniorer under JSM i Gislaved. Här kommer hans analys av hur JSM-silvret blev till:

I gruppspelet ställdes vi mot Engelholm, Katrineholm och Norsjö. Vi visste inte så mycket om lagen inför turneringen, men gissade att Engelholm skulle bli den tuffaste motståndaren och stod också för motståndet i första matchen. Vi fick en bra start genom bra servar och taggat förvarsspel samtidigt som vi fick en del gratis av Engelholm. Vi ryckte i början av setet och lyckades sen hålla försprånget setet ut. Andra set var något jämnare men Engelholm orkade inte resa sig tillräckligt mycket för ge oss en match. Bra start på turneringen och tjejerna fick visa att de var sugna på att göra bra ifrån sig.
 
Katrineholmmatchen finns inte så mycket att säga om. Vi var det bättre laget. Vi hade möjlighet att släppa in våra yngre talanger och låta de känna på lite JSM-spel, vilket de gjorde bra. Ellen gick in på centerplatsen och gjorde ett bra jobb på nät, Sanna gjorde poäng från vänsterkanten och Irini avslutar matchen med en bra serverunda.

Sollentunas silvertjejer
övre raden fr v: Sebastian Thylander (coach), Lovisa Bergh, Ellinor Nilsson, Sofie Sundin, Emma Holm, Sara Lindberg, Irini Mouratidis, Per Thurin (ass.coach)
undre raden fr v: Evelina Linnros, Sanna Thurin, Tina Thurin, Cissi Skoog, Cili Blomgren, Ellen Holmberg

Norsjö var nästa motståndare och bjöd på tufft motstånd. Här kom dagens första setförlust efter ett stabilt första set. Det märktes att vi började bli trötta, men tjejerna tog sig samman i tredje och avslutade starkt. Inte alltid vackert men en stark kämparinsats räckte till kvartsfinal.
 
I kvartsfinalen ställdes vi mot Linköping. Det blev en relativt enkel tillställning även om Linköping stundtals gjorde det svårt för oss på nät med sitt stora block. Nu fick tjejerna äntligen vila och äta efter en klart godkänd första dag med bara en setförlust.
 
På söndag förmiddag ställdes vi i semifinalen mot ett Vallentuna som i gruppspelet presterat väldigt bra och bland annat slagit förhandsfavoriten och regerande mästarna Gislaved med 2-0 och klara siffror. Vi visste inför matchen att vårat block-defensespel skulle bli avgörande. Ett tätt, stabilt block för att underlätta för vårt försvar och ta vara på våra anfallslägen. Det var så vi skulle vinna tänkte vi. Och det började bra efter två inledande kanonblock blev Vallentuna försiktiga. Cissi svepte bakplan bakom blocket och vi fick självförtroende att våga pressa på serven vilket gjorde det svårt för Vallentuna. Taktiken höll och första set till oss.

Inför andra ändrade Vallentuna lite i sin uppställningen. Man mönstrade nu ett större lag för att göra det tuffare för oss att vinna boll i anfallet och det lyckades. Vi började få problem att döda boll men fortsatte att spela strålande i försvaret där Cissi bland annat nu också fick hjälp av Sofie som gjorde några riktigt svettiga räddningar bak på sexan. Det räckte tyvärr inte utan Vallentuna kunde ta hem andra.

Avgörande set såg länge tungt ut då vi låg under med två poäng hela setet och fick jaga. Vi vinner boll till 12-13 och Elli ska serva. I det här läget visar tjejerna verkligen att vi vill vinna. Sofie dräper en från kanten, vi pressar dem till misstag och Elli essar matchbollen. Stark att vända när det verkligen gäller. Final mot Engelholm!
 
Finalen blev en märklig historia. Efter inledande 2-19 till Engelholm så kontrade vi genom att ta igen till 19-21. Tyvärr orkade vi inte hela vägen fram. Andra set hade vi möjlighet att vända på matchen. Vi lyckas på något sätt kriga oss till ett jämnt set trots att vårt anfallsspel inte håller den klass det har gjort tidigare i turnerigen. Tyvärr så räckte det inte hela vägen fram i det här setet heller. Med två-noll emot oss orkar vi inte resa oss. Det ser uppgivet ut i tredje och Engelholm kan enkelt vinna matchen.

Jag tycker att vi tappar finalen i vårt anfallsspel. Vi blir försiktiga och vågar inte avgöra helt enkelt. Vi fortsatte spela stabilt block-försvarsspel men man vinner inga matcher om man inte dödar boll. Det tråkiga är att det vi gjorde bra fram till finalen var just att våga vinna bollar när vi hade läge. Vallentunamatchen är ett bra exempel på det. Jag tror att också att semifinalen var en sån urladdning på alla sätt att vi helt enkelt inte orkar ladda om till finalen. Att vi fick en så lätt resa mot Engelholm i gruppen är nog också en del av förklaringen till den tama finalen. Jag vill därmed inte ta ifrån något av äran från Engelholm som gör allting rätt i finalen. De spelade snålt, bra förvarsspel och Minni Flehmark och Sara Petterson öser in pöäng från vänsterkanten. Det är ett bra recept för en framgångsrik JSM-final. Grattis Engelholm!
 
Peronligen är jag väldigt besviken att vi viker ner oss på det sättet vi gör i finalen och inte ens ger Engelholm en match om guldet. Men på det stora hela så måste man väl ändå säga att ett guld och ett silver är ett bra steg framåt för klubben!