En legends tid i Sollentuna

Krönika nr 2 levereras av Peter Wilhelmsson, även känd som Pekka inom Sollentuna Volley och övriga volleybollsverige. Att Peter har lång erfarenhet inom volleyboll förstår den som pratar med honom snabbt, men i sin krönika bjuder han på en beskrivning hur den erfaren har uppstått. /christer

Jag heter Peter Wilhelmsson och jag har blivit ombedd att vara gästkrönikör på vår hemsida. Peter Hodor, som började, lade ribban högt. Det var härlig läsning för oss som älskar volleyboll och speciellt Sollentuna VK. När gamla rävar ska skriva blir det lätt att temat blir “det var bättre förr”, men det vill inte jag skriva eftersom alla tider av klubbens historia har sina styrkor.

Jag har själv varit med i Sollentuna VK sedan sommaren 1987, då min bror Stefan lockade ner mig från Umeå till Sollentuna för att jag skulle lära mig volleyboll “på riktigt”. Lära mig volleyboll, det kan jag ju redan, tänkte jag efter att spelat och tränat lag uppe i Pajala och Umeå. Snart insåg jag dock att det fanns mycket för mig att lära inom volleybollen.

Hemma i Pajala spelade vi volleyboll och flera av spelarna var ganska bra, men vi i laget som inte “lärde oss själva”, vi blev inte bättre. Vi saknade helt enkelt kunskapen om hur man lär ut volleyboll till spelare som inte “lär sig själva”. Detta är en av nycklarna till Sollentunas stora framgångar inom ungdomsvolleybollen. Vi har vunnit många guld fast vi inte har haft det bästa laget sett till talang och fysik, men vi har oftast haft spelare som är bättre utbildade. De har lärt sig att spela volleyboll genom bra träning och av att ha bra förebilder i våra elitlag.

Jag hade den stora förmånen att få träna ett lag tillsammans med Anders Kristiansson under de första åren i klubben. Med  Anders erfarenhet och stora kunskap fick jag hjälp att öppna ögonen och se volleyboll på ett nytt sätt. Laget vi tränade var Sollentunas 74:or på tjejsidan. De blev ett bra lag som tog flera SM guld på ungdomssidan tillsammans. Jag vill passa på att tacka Anders för den tiden och allt som han har lärt mig under åren.

Vi i volleybollfamiljen är inte så många och vi behöver alla krafter för att växa och klara av  konkurrensen från andra idrotter och övriga intressen. För att vi ska bli fler ledare i sporten hoppas jag att fler gör samma resa som jag har gjort.

Min tid i klubben kan delas upp i tre perioder.

Period 1 1987-1996
Den period som var den mest intensiva. Jag var involverad i klubben på alla plan som tränare, styrelseledamot och på något sätt involverad i det mesta som hände i klubben under tidiga 90 talet.

Period 2 1996-2005
Jag bildar familj och har inte lika mycket tid. Är kvar i klubben som tävlingsledare för Big Step och är speaker på några matcher om året.

Period 3 2005- 
Min dotter Ann vill börja spela volleyboll och jag blir tränare för ett lokalt volley 2000 lag ute i Backlura, Hässelby. Efter några år slår vi ihop oss med Sollentunas övriga 96:or och det laget tränar jag idag tillsammans med Ulf och Olga. Jag är fortfarande speaker på några matcher om året och fortsätter att brinna för volleyboll och speciellt för volleybollen i Sollentuna.

Tyvärr är det för många som försvinner efter sin första period inom volleybollen. Volleyboll är en fantastisk sport och fler borde komma tillbaka och ha kul tillsammans.

Hoppas vi syns i hallen!
Peter Wilhelmsson

Krönika nr 1 publicerades 18 november – Ett hjärta som slår för Sollentuna Volleybollklubb, av Peter Hodor
http://www.sollentuna-vk.com/svkwebp/index.php?option=com_content&task=view&id=2139&Itemid=1