Fredrik Gewers – i landslagets tjänst mitt i sommaren

Sommaren betyder uppehåll från inomhus volleybollen för de flesta men för Fredrik Gewers så bjöd sommaren på raka motsatsen. Mitt när solen gassade som mest i juli körde Fredrik och U18-landslaget som hårdast i förberedelserna inför 8-nationersturneringen i Belgien. Sollentuna Volley fångade Fredrik i augusti när han äntligen får vila upp inför ännu ett år på volleybollgymnasiet i Falköping.

Volleybollsäsongen inomhus tar definitivt slut ungefär samtidigt som skolavslutningen i juni. Därifrån har de flesta spelare och klubbar ledigt till slutet på augusti, i alla fall i ungdomssammanhang. För Fredrik Gewers och killarna i Sveriges U18-landslag har sommaren definitivt inte spenderats i hängmattan.

U18-landslagets sommarprogram har haft följande utseende:

17-21 juni läger i Falköping och matcher mot Finland
9-17 juli läger i Falköping inför 8-nationers och matcher mot England
19-25 juli 8-nationers i Belgien

U18-landslagets förstepassare är Fredrik Gewers från Sollentuna Volley och för att få hans syn på sommarens upplevelser så ställde vi helt enkelt ett par frågor till honom.

Hur mycket volleyboll har det blivit i sommar? Vi har vi förstått att det blivit en del. Kan du berätta lite?

Oja! Det har blivit en hel del volleyboll i sommar. Vilket har var riktigt kul förstås. Det hela började med ett fem dagars läger (17-21 juni) i Falköping då vi var 16 spelare som skulle bli 12 efter veckan var slut. Det var ungefär som en uttagningsprocess. Under de fem dagarna så mötte vi Finlands 93-landslag fyra gånger. Spelmässigt var det väl inget att glädjas över men det gav vår coach Göran uppfattningar, främst om vilka som skulle få följa med och sen vad vi behövde träna på tills 8-nationers.

Vårt andra läger (9-17 juli) så hade vi England på besök. Vi började veckan med några dagars träning innan England kom. Det var mycket nötande och mycket matchträning. Det kändes som att vi skulle få en riktigt bra uppladdning inför 8-nationers. Vi spelade runt ganska mycket under matcherna mot England för att se hur det skulle se ut under veckan därpå. Vissa dagar spelade man inte alls och andra hela matcher. Vi tog hem alla matcher mot England och det kändes som vi hade fått ett stort självförtroende, speciellt i de avgörande lägena eftersom varje gång det blev runt 20-20 så vann vi. Vi kunde inte förlora mot dem, och det tog vi med oss.

Vi fick en dag vila innan vi skulle åka ner till Belgien. Sen kom dagen. Vi åkte först minibus/bil till Skavsta flygplats och tog flyget till Eidenhoven och därefter buss till vårt sporthotell. Sporthotellet låg cirka 200 meter ifrån hallen så det var bekvämt.

Första matchen mot värdnationen Belgien och vi blev riktigt utspelade i 2 av 3 set. Vi gjorde en ganska dålig match mot ett lag som spelade med ett enormt tempo, deras högerspiker slog en gång förbi på diagonalen vårat (för en gång skull i denna match) dubbel block stenhårt på tremeterslinjen. Vi kände oss otroligt små i jämförelse.

Andra matchen var mot Spanien. Vi visste att vi hade en liten chans mot dem om vi höjde oss riktigt mycket. De spelade mycket långsammare en vad Belgien hade gjort, så vårt block var mycket bättre. Första setet blev 19-25 till Spanien. I set pausen så sa vi till varandra att vi inte var mycket efter dem, och jag att vi kände på mig att det kunde höll på att lossna vilket set som helst. I andra set spelade vi också bättre, 16-15 till oss i andra tekniska och det kändes som att vi kunde ta ett set. Men spanjorerna var starkare på slutet och vann med 19-25. I tredje set så gör vi ett helt sjukt set. Vi spelar fantastiskt och leder med 18-8 och 23-12. Det såg ut som att inget kunde gå fel i det här setet. Men på något sätt så försvann den tuffa attityden vi hade haft hela setet igenom. Det stod 24-19, och slutade 24-26 till Spaniens fördel. Det var pinsamt att möta dem i sporthotellets trånga gångar.

Sista gruppspels matchen spelades mot Holland. Vi visste att vi kunde vinna matchen om vi bara kunde komma upp till nivån vi spelade mot Spanien, utan att vika ner oss då. Matchen började och till vår förvåning så hade de ställt upp med ett två-passar system. Vi hade kollat på ett par av deras matcher och det var första gången de spelade med ett sånt system. Lite överraskade gick vi in i första set, ovetande om de alls skulle passa bakåt, vi visste att de skulle passa mycket framåt men nu blev det lite förvirrat. Vårat försvarsspel började stämma mer och mer. För första gången vann vi ett set. 1-0 till Sverige. Andra set såg likadant ut, vi tog ledningen med cirka fem poäng och höll avståndet med ett bra sideout spel. De efterföljande två seten var det knappt någon skillnad på, förutom att det nu var Holland som tog tag i seten. Det femte och avgörande setet började riktigt illa, vi låg under med 0-4,5. Inte helt oförståeligt så tog coach Göran och Johan time out. Efter ett par kraftfyllda ord gick vi in på banan igen. Då hittade vi långsamt tillbaka till vårt spel och kom ikapp och tog ledningen med 14-10. Fyra matchbollar. Inte skulle vi kunna vika ner oss en gång till? Första matchbollen förlorades. Andra bollen så var mottaget på väg över nätet direkt. Men jag blockade ner deras försök till pet, men de tog upp den, vi fick en gratis boll och jag kunde avgöra. Alla sprang runt och det var total glädje.

Första slutspelsmatchen skulle nu spelas mot Schweiz. Vi hade kollat in dem och de såg inte bättre ut än Holland. Vi kände oss som favoriter i matchen och trodde vi lätt skulle kunna vinna. Men nej, nej. Vi gjorde vår sämsta match och gav bort en match om 5:e plats. Förlust siffror 0-3.

Sista matchen mot Holland, igen. Frågan som spred sig var om vi kunde göra om “mirakelmatchen” och slå Holland en gång till. Den här gången ställde de upp med ett en-passar system, det kändes mer bekvämt för oss. Första set så spelade Holland bättre volleyboll än vad vi gjorde, och vann rättvist. I andra set så fick vi en riktigt dålig start. 4-12 till Holland. Men från där och upp till andra tekniska time out:en så spelade vi nästintill perfekt block/defence spel. Samtidigt som vi spelade bra, spelade Holland uselt. Vinst 25-21 Sverige och kvitterat till 1-1 i set. Tredje set så blev det en till svensk setvinst. Fjärde set var inget vackert spel. Vi hade cirka 5 bollars ledning under hela setet. Vi fick däremot slita för att hålla vår ledning. Och tillslut kunde segersiffrorna skrivas 3-1 till Sverige efter 25-20 i sista set. 

Hur är känslan att åka iväg med U18-landslaget och få representera Sverige? Är det mer nervöst att spela i blå-gult?
Känslan att på första dagen dra på sig Sverige kläder gjorde mig taggad till tusen. Det finns absolut inget bättre än att spela för Svenska landslaget. Det är ju det här man tränar hela året för, så det är klart att det var super kul att veta att man ligger på den nivån. Om det är mer nervöst att spela för Sverige? Ja. Eller det beror på vad det är för match, som t ex nu i 8-nationers så var första matchen fylld med nervositet. Men efter fem minuter på banan så försvinner det. Sen kan det såklart vara nervöst när man spelar för Sollentuna också. Men det är en del av sporten som man måste kunna hantera, annars blir det lätt stora svackor i seten.

 
Du fick spela i princip non-stop varje match. Hur gick det för egen del med passandet?
Ja nästan non-stop, blev utbytt en, två gånger när det skulle vara dubbelbyten. Passandet gick hyggligt. Mest nöjd var jag nog med center passningen, insticken till centrarna. Det kan förklaras med att våra två bästa spelare var centrar också. Båda över två meter och dödade det mesta de fick. Så de fick mycket pass och mer träning på den delen för mig. Kant-kant passningen gick lite sämre än förväntat, jag och kantspelarna hittade inte riktigt varandra och om det var mitt eller deras fel är svårt att säga.
 
Blir det inte väldigt mycket dötid med en match om dagen i en vecka? Vad gör ni när ni inte spelar?
Njae, det blir inte så mycket dötid faktiskt. Vi hade morgonträningar för att mjuka upp kropparna inför matcherna. Sen är det många samlingar. Men när vi verkligen har dötid så är det mest att ligga i sängen och vila, eller vara med sina vänner. På sporthotellet fanns det ett pingisbord som de flesta använde när det fanns chans.
 
Sverige kom på sjunde plats. Var ni hyfsat nöjda med med det eller kände ni att det var någon match ni hade chansen i?
Vi var verkligen nöjda med en sjunde plats, efter att ha slagit Holland två gånger. Fast vi kände att vi stor chans i matchen mot Schweiz, att vi spelar ner oss så otroligt var rätt jobbigt mentalt. Men nu efter ett tag så är man nöjd. Däremot så kommer vi att få chans för revansch i nästa års upplaga av 8-nationers då vi har Schweiz i gruppen. Så om vi tränar bra och jobbar på så tror jag att vi kommer ha en riktigt bra chans att ta några segrar nästa år också.

 
Ni hade inte några lätta matcher i 8-nationers. Hur är nivån på lagen i turneringen? Vad är t ex största skillnaden på Frankrike som vann och Sverige?
Precis. Nivån var bra. Det smällde på hårt när de bästa fick läge. De största förvåningen var att vi inte är så mycket efter som man faktiskt kan tro. Även om vi är efter. Skillnad på Frankrike och oss? De var bättre på alla positioner helt enkelt. De var större, starkare och mer bollsäkra än oss. Förutom kanske centrarna som vi kunde matcha alla lag som vi mötte. Men den största skillnaden mellan de två lagen är att Frankrike missade ingenting. Var det dåligt läge så fixade de det. Sen så hade de ett otroligt bra servmottag så deras passare kunde göra vad han ville, vilket gav dem otroligt mycket. Och ett grymt block/defence spel som var nästintill ogenomträngligt. Men det vi är ett av det bästa lagen på är att slå på höga bollar, det vill säga när mottaget blir förskjutet från nät och det inte går att spela med så mycket tempo, vi har tränat mycket på det i RIG och det syntes också nu.
 
Avslutningsvis, nu börjar snart andra året på RIG. Hur känns det och vad har du för förväntningar den kommande säsongen?
Det ska bli riktigt skoj att komma igång igen med volleybollen! Det har blivit en uppehåll period nu med gym och sånt, så det kommer bli kul att komma tillbaka till Falköping och börja träna med boll igen. Som förväntningar har jag väl att jag ska spela första passare med B-laget i först div 1 och sen förhoppningsvis Allsvenskan till våren. Om det blir något spel med Elitlaget är det bara bonus. Sen i SM-slutspelet så är målet med u19 att komma till final, vi har ett ganska så starkt lag med nu fyra spelare från RIG. Jag, Sean Anthony, David Lundin som ska börja tvåan och nu så ska Dimitri börja i ettan. Förhoppningsvis så fortsätter killarna hemma att träna på så tror jag att vi kommer bli vassa till SM dags. I u21 så får jag fortfarande hoppas på mer speltid genom att slita hårt.