Fredrik Ahlengärd – ny Sollentuna Profil

För de som varit med inom svensk volleyboll i flera decenier är Fredrik Ahlengärd “Ahlen”, men även för de inom Sollentuna Volley som aldrig ens sett eller träffat honom så är “Ahlen” ett begrepp och en del av SVK:s historia och arv. Ahlen har en lång karriär bakom sig som spelare och tränare på många olika nivåer. Numer är han mest känd som instruktör på tränarkurser runt om i Sverige. Bla höll han uppskattade steg 1 kurser i början av september för inte mindre än 47 deltagare. Vem skulle passa bättre som nästa Sollentunaprofilen än Ahlen?

 

 

 

 

Namn och smeknamn: Fredrik ”Ahlen” Ahlengärd
 
Född: 1972                                    
 
Yrke: Utbildningschef OKQ8
 
Syskon: Pia Ahlengärd
 
 
Du tillhör ett gäng från Sollentunas herrlag som alla varit väldigt engagerade i volleyboll utöver eget elitspel. Hur kommer det sig tror du att så många i herrlaget från t ex säsongen 03/04 är tränare, ungdomsledare, sportchef, mm, inom volleyboll?
Svårt att säga men för mig har det alltid varit viktig med klubbkänsla och därmed också en vilja att ge någonting tillbaka till klubben.  Jag tror att det är något som jag alltid förmedlat till spelare jag tränat och lag som jag spelat med. Det är viktigt att komma ihåg att oavsett vilken nivå vi spelar på i Sverige så är volleyboll en amatöridrott där det inte finns utrymme för divalater. Vi måste alla dra vårt strå till stacken för att göra Sollentuna Volley till den klubb vi vill att den ska vara.


Sollentunas Herrlag 04/05
övre fr v: Fredrik Ahlengärd, Petter Fredholm, Sebastian Thylander, Peter Hodor, Staffan Sahlberg, Hannes Brinkborg, Joe Isacsson
undre fr v: Magnus Hellström, Lawrence Montas, Joakim Gran, Johannes Bångman, Lenny Strandrof.
 
Hur kom det sig att du började spela volleyboll?
Det kom någon från Sollentuna Volley och visade upp minivolley när jag gick i fyran. Jag prövade och fastnade direkt. Som ett stort fan av bollsporter tyckte jag att volleybollen fascinerade med lagarbetet och tekniken som krävs för spela bra volleyboll. Jag har många andra sporter som inte kommer i närheten av det. I dagsläget kan jag dock känna samma utmaning på tekniksidan inom golfen!
 
Vilka är de finaste minnena från ungdomsvolley åren samt elitseriekarriären?
Oj, det finns många härliga minnen som lever kvar. Till och börja med alla nära relationen som jag fått och har kvar, både med spelare jag tränat och lag jag spelat med. Även alla resor fram och tillbaka till matcher och turneringar. Självklart finns det också sportsliga triumfer som sticker ut. När det gäller ungdomsvolley så är det nog främst alla JSM-titlar, både för egen del och tillsammans med P78-79. Känslan av att vara bäst när det gäller! Ska jag lyfta ut en enskild match där så blir det en i JSM där mina grabbar mötte de skyhöga favoriterna Habo i kvartsfinal. Efter extremt noggranna förberedelser blåste killarna favoriterna av banan och vann med 15-0, 15-3. En fullständig taktisk triumf! I Elitserien har jag aldrig fått vara med att nå hela vägen fram till ett SM-guld men mitt första år som tränare för herrarna kändes som ett enda stort privilegium. Ett fantastiskt lag med enorm potential!


Ungdomsavslutning i Edsbergsparken 2006
 
Du har även en lång tränarkarriär där du varit tränare i många olika sammanhang. Kan du berätta vilka lag du tränat?
Karriären började med att jag tränade grabbar födda 1979 som sedan slogs ihop med 78:orna. Dem följde jag sedan under många härliga och vinstrika år. Vissa av dem hela vägen upp till Elitlaget där vi faktiskt också spelade tillsammans. Tillsammans med Mattias Morency så tränade jag Sollentunas damer i Elitserien i mitten på 90-talet och ansvarade för stadslaget under många år. Efter det bar det av till USA där jag var assisterande tränare för Oregon States collegelag där min syster spelade. Det var en av de viktigaste perioderna i min tränarkarriär för där fick jag upp ögonen för att det fanns många olika sätt att se på spelet och tekniken. Innan hade jag mer tyckt som alla andra i ”ankdammen” här hemma.  Väl hemma i Sverige igen fick jag chansen att ta över Sollentunas herrlag i Elitserien som året innan stod som vinnare i GP:n. En fantastiskt rolig utmaning som också krävde än mer av mig som tränare. Det året blev vi utslagna i semifinalen i den femte och avgörande matchen mot IKSU efter en matchserie som jag tror få av oss inblandade lär glömma.
 
Vad var det som fick dig intresserad av att bli volleybollinstruktör?
Efter jag fick familj och barn så fanns det inte så mycket tid över till volleybollen, varken som tränare eller spelare. Då passade det perfekt att med jämna mellanrum kunna träffa och utbilda dem som ska vara sportens framtida ledare. Dessutom känner jag väl att jag har en hel del att bidra med och det vore synd om inte andra fick ta del av det.


Steg 1 kurs i Satelliten september 2011
 
Vilka är nycklarna till att bli en bra ungdomstränare och hur gör man för att själv utvecklas som tränare och kunna följa med laget när de blir äldre?
Den främsta nyckel som ungdomstränare är helt klart engagemang. Fokusera på att vara en bra ledare och ta vara på alla individer för att skapa ett lag. En annan nyckel är nyfikenhet. Du måste vara nyfiken på att lära dig mer. Titta på hur andra gör, fråga andra tränare, gå på kurser och titta mycket på volleyboll. Gör du det så kommer du snappa upp det du behöver. Sen är det också viktigt att våga misslyckas. Jag kan räkna upp otaliga saker jag prövat som jag idag verkligen undrar hur jag tänkte men hade jag inte prövat så hade jag inte lärt mig det jag kan idag. Om saker inte fungerar som du tänkt, se det som feedback på att du ska pröva något annat.
 
Finns det någon skillnad i hur du tränade ungdomslag över tiden, dvs skillnad mellan de första grupperna du hade och de senaste?
Absolut! När jag började som 18-åring så visste jag allt. Det fanns bara ett sätt att göra saker och det var det jag utgick ifrån. En effektiv metod för att få ungdomslag att bli riktig bra på kort sikt men skapar inte spelförståelse på samma sätt hos individen.  När jag tränat lag på senare år har fokus mer legat på individen ska bli så bra som möjligt på lång sikt och därför kanske vissa saker ha fått ta lite längre tid. Självklart är viljan att vinna lika stark men drivkraften ska komma från individen och laget.
 
Du är känd för att ha åsikten “alla ska vara med” i en träninggrupp. Vad betyder det och vad tjänar man på det?
Jag menar att volleybollen är en så lite sport och att vi i de flesta fall inte kan säga vem som kommer att bli elitspelare i slutänden. Därför är det viktigt att vi inte säger nej till någon som vill komma och träna för att vi har för stora grupper eller är rädda för förändring. Det minsta vi kan göra är att låta folk komma att provträna för att se om de har den rätta viljan att ”komma ikapp” den befintliga träningsgruppen. Ett konkret exempel på det är under den perioden som jag tränade P78/79 som varje år slogs om SM-titeln. Under en av dessa säsonger tog vi emot 13 nybörjare, dessutom från åtta olika nationaliteter. De fick tränas lite vid sidan av i början för att sedan ”slussas in” efter hand i gruppen. Nu blev endast en av dessa medlem av SM-laget men det var en roligt säsong för oss alla med en härlig stämning i hela truppen.
 
Till sist, alla coacher har stått i en viktig match där laget har det motigt och man känner som coach att man måste göra något. Hur förbereder man sig på en sådan situation och finns det några patenterade lösningar som coach i dessa lägen?
Vet inte om man kan förbereda sig för den typen av situation men ju oftare man hamnar i den desto mer bekväm blir man i att agera på det. Analysera situationen efteråt och fundera på vad du kunde gjort i stället för det du nu gjorde. Om jag ska nämna en patenterad lösning så blir det ändå att samla laget kring en viktig del i spelet och få dem att fokusera på det utförande för att inte nervositet eller negativa känslor ska ta överhanden. Det är inte alltid det viktigaste vad man fokuserar på utan att man fokuserar på en konkret handling.